Vet inte riktigt vad som händer nu, allting går så fort och ingenting är helt säkert, och samtidigt så förväntas livet rulla på i vanlig takt. Jag vet inte vad jag ska säga, tycka eller känna. Är det bra eller är det dåligt? Orkar jag med den här karusellen? Samtidigt som mina kompisars liv fortsätter lunka på, så går mitt liv i ultrafart! Jag blir nästan snurrig... jaja, nu tjatar min pappas flickväns son på mig att jag ska komma och läsa vad som står på tvn... tjarrå!