HAHAHA puckade människor!



Åh vad jag önskar att jag kunde vara korkad och lycklig och bara glad hela tiden, inte gå runt i kölvattnet av skiten som visst kallades 2008.
Slippa undvika, gömma mig, slippa försöka förtränga mitt liv.
Bara vara en av alla andra som inte har upplevt något som har levt med sina föräldrar (skilda eller oskilda). Liksom växt upp i trygghet med en omgivning som älskar mig, haft normala problem i tonåren (typ vad ska jag ha på mig idag, tycker den där killen om mig?).
Kanske ha någon i min omgivning som förstår mig och mina tankar? Som kanske tänker likadant ibland?
Nej, en sån person kunde visst inte moder jord ge mig, tack för den. Eller så är det helt enkelt så att alla människor är olika? ingen kan tänka som jag, nej det kan jag ju tänka mig.
Men snälla, kan ingen förstå vad jag tnker och varför? För jag förstår ganska ofta vad andra tänker, det är inte så svårt. det är bara att ta sig tid att sätta sig in i den andras situation. tar inte särkilt lång tid heller.
Men nej, mig förstår ingen. Bara jag förstår mig.


Alltid något

(Nej, jag är inte deprimerad, jag tänker inte ta självmord eller göra något annat drastiskt. Vill bara att någon jävel ska förstå)