Janudu

Kommer från ett föräldrarmöte för femmans årskurs. Inte för att jag går i femman, utan för att jag skulle representera elever som går i högstadiet på Stallarholmsskolan.
Det gick bra, tycker jag :D
Men bajs. Alltså man säger ju att det ska finnas en sorts balans i livet, det goda ska inte väga över det dåliga och så vidare. Men nu händer det så jvulskt mycket! Jag hinner inte med i svängarna. Varje morgon jag slår upp ögonen så är det som att någon trycker på snabbspolarknappen. Nästa gång jag blir medveten om att någonting händer är när jag sluter ögonen igen, nu på kvällen, för att sova. Det är som att någon jävel snor min tid ("Momo- Kampen om tiden"). Jag är så pissed off på den jäveln.
Det är så jävla mycket jag ska hinna göra, men jag hinner ju för fan ingenting!!! Jag gör ju inget som jag har planerat att göra.
Åter till Balansen. Säg att i vanliga fall så hnder det runt tre-fyra positiva saker i ditt liv samtidigt som det händer tre-fyra negativa saker. Då är det balans och du får styrka att värdesätta de bra sakerna mer än de dåliga. Men kan nån jävel berätta för mig hur fan man bär sig åt när det händer 400 positiva respektive negativa saker samtidigt??? r det fortfarande balans då, eller går gungbrädan sönder för att det blir för tungt?
I don't know, jag hoppas bara att saker och ting ska sluta hända, snälla?
Positiv sak: Vi har nu köpt huset, vi flyttar in 1:a maj.
Negativ sak: JAG HAR INTE ENS HUNNIT BERÄTTA DET FÖR MIN ABSOLUT BÄSTA MÄNNISKA I HELA UNIVERSUM ÄN!!!!
resultat: 0,0
Positiv sak: Jag har extremt fina vänner
Negativ sak: Blodsugardjäveln som försöker ta livet av mig, gå och DÖ människa, snälla? Det skulle vara att göra världen en tjänst.
Resultat: 0,0

Förstår ni vart jag försöker komma?

MITT LIV
RESULTAT: +0,000000000

Ungefär. och nu ditter jag här framför den här fucking fula datorskärmen och skriver alldeles för mycket, jag har faktiskt viktigare saker att göra. Så jävla dåligt.
Nu ska jag göra en lista på vad BLODSUGARDJÄVELN har gjort mot mig i hela mitt liv. Jag tror att det tar bort plustecknet.

HEJDÅ

Min nya blogg

Har ju tjatat lite om en "publik blogg". Med det menar jag en blogg som folk vet existerar. Den här bloggen är det en person som vet om. Visst, många vet att jag har en blogg, men jag har aldrig avslöjat vad den heter. Vill inte att så många ska läsa mina innersta tankar som jag ju skriver om i den här bloggen. Visst skulle det kunna hända att någon jag känner skulle råka hamna på den här bloggen, men att många människor skulle följa den, det känns inte riktigt rätt. Så därför har jag skaffat en ny blogg, så att folk i alla fall ska få en liten inblick i mitt liv, haha!
Den heter www.quarro.blogspot.com, och när jag skriver det här inlägget har jag redan hunnit skriva in två inlägg där xD.
Fixade bloggen när jag kom på att man kunde blogga från mobilen, jäkla praktiskt!!! Haha, teknikens under eller vad?
Vem vet, det kanske håller i en vecka, och sedanhalkar jag tillbaka på den här bloggen igen. Eller så lyckas jag hålla två bloggar samtidigt.
Det kan också hända att jag tillslut bara skriver på Quarro bloggen.
Jaja, nu ska jag sluta snacka skit! Goodbye, sov gott!
//Carro

Träning!

Så har man tränat idag igen då. Började på gymmet förra veckan, i måndags, så har tränat i en vecka nu, har hunnit med fyra gånger.
Man känner sig så hurtig ju!
Fast ganska däckad, jag skulle behöva en riktigt lång skönhetssömn nu, och ingen jävla prins som väcker mig tack, gärna någon annan dag men inte idag.
Haha, idag var det första riktiga skoldagen. Vi hade ju temaveckor förra veckan och två dagar på förrförra (hay) veckan, så man kan säga att det var idag som skolan började, på riktigt. Faktiskt inte så hemskt som jag trodde att det skulle bli. Det känns faktiskt som att jag har börjat se världen på ett annat sätt, jag vet inte riktigt varför. Jag har börjat tycka (helhjärtat alltså) att oviktiga saker är just det, oviktiga. Vad spelar det egentligen för roll om jag har miljoner kompisar, är populärast i Sverige och har tusen killar som skulle dö för mig? När jag ändå är lika lycklig utan det. Man behöver faktiskt inte allt det, och goda vänner har jag så att det räcker. Killarna, ja dom är ju typ borta eller något, men jag mår inte särskilt dåligt av det. Känner bara en liten gnagande saknad när andra snackar om dom.
Och vad är Populär egentligen?
Kan inte något smartskaft i världen säga det till mig, det vore hemskt vänligt. Är det när man är snygg, cool, har balla kläder, en egen stil, miljoner kompisar och en massa killar? Eller är det när man är trevlig och hjälpsam, allmänt sympatisk? Jag hoppas på det andra.
Men eftersom att jag är en rätt så osocial person, så blir jag inte särskilt populär. Jag är mer som en drömmare... Och jag trivs faktiskt med det. Fatta vilken press att vara i centrum hela tiden!
Vet inte om jag skulle orka det.
Men nu har jag skrivit en hel uppsats ungefär, ni får ha det så trevligt nu!
//Carolina

HAHAHA puckade människor!



Åh vad jag önskar att jag kunde vara korkad och lycklig och bara glad hela tiden, inte gå runt i kölvattnet av skiten som visst kallades 2008.
Slippa undvika, gömma mig, slippa försöka förtränga mitt liv.
Bara vara en av alla andra som inte har upplevt något som har levt med sina föräldrar (skilda eller oskilda). Liksom växt upp i trygghet med en omgivning som älskar mig, haft normala problem i tonåren (typ vad ska jag ha på mig idag, tycker den där killen om mig?).
Kanske ha någon i min omgivning som förstår mig och mina tankar? Som kanske tänker likadant ibland?
Nej, en sån person kunde visst inte moder jord ge mig, tack för den. Eller så är det helt enkelt så att alla människor är olika? ingen kan tänka som jag, nej det kan jag ju tänka mig.
Men snälla, kan ingen förstå vad jag tnker och varför? För jag förstår ganska ofta vad andra tänker, det är inte så svårt. det är bara att ta sig tid att sätta sig in i den andras situation. tar inte särkilt lång tid heller.
Men nej, mig förstår ingen. Bara jag förstår mig.


Alltid något

(Nej, jag är inte deprimerad, jag tänker inte ta självmord eller göra något annat drastiskt. Vill bara att någon jävel ska förstå)

Vet inte riktigt vad som händer nu, allting går så fort och ingenting är helt säkert, och samtidigt så förväntas livet rulla på i vanlig takt. Jag vet inte vad jag ska säga, tycka eller känna. Är det bra eller är det dåligt? Orkar jag med den här karusellen? Samtidigt som mina kompisars liv fortsätter lunka på, så går mitt liv i ultrafart! Jag blir nästan snurrig... jaja, nu tjatar min pappas flickväns son på mig att jag ska komma och läsa vad som står på tvn... tjarrå!

Sitter i skolan och har inte särskilt mkt att göra, det är temaveckor och det vi håller på med kräver för tillfället inte särskilt mkt energi, kan man säga :)
Lugnt!
Nej men jag orkar inte skriva så mkt mera, vill snart gå och spela gitarr :)
Puss!

Ny start

Jag vill flytta.
Jag vill flytta till det stora fina huset på fogdö.
Det som har hur många rum som helst
Placerat på en kyrkogård från vikingarnas tid
Huset med tillhörande skog
Där hundarna ska springa fritt, som de vill
Huset som känns enormt avskilt
Fast det egentligen bara är 100 meter till närmsta granne
Huset som är som gjort för fem personer och två hundar
Ja till det huset vill jag flytta

Det är inte ett skit synd om varken dig, mig eller resten av de 9 miljoner som bor i Fucking Sverige.

Trött på alla som tycker så jävla synd om sig själva!!! Fan fatta hur jävla bra ni har det! Det finns ingenting att klaga på! Det finns så jävla många som inte har förmågan att se det bra som livet har att ge, utan bara fokuserar på det dåliga. Visst det händer dåliga saker hela tiden, men lika många bra saker. Alltid lika mycket av allt. Fast man märker inte de bra sakerna, utan bara de dåliga.fan, dom problemen vi har är allt jävla ilandsproblem allihop. Kom tillbaks när du förlorat jobbet, dragit på dig ett missbruk och blivit vräkt. Då kanske jag tycker synd om dig. Kanske.
Några av mina agrissioner just nu, annars är jag jätteglad. Fast varför tänker jag inte berätta i det här inlägget, då blir det ju helkonstigt.
En till sak bara: Du är herre över din egen lycka. Ingen annan än du kan bestämma om du är lycklig eller inte. Du bär alltid största delen av ansvaret själv. Om någon kommer och gör livet jävligt surt för dig, så kan du ju faktiskt välja att totalt bryta kontakten med personen i fråga. SÅ det så.