Vad tänker vi människor på egentligen? Är vi verkligen så egoistiska? Isåfall vill jag inte vara människa. Låt mig bli en harmlös sköldpadda i mitt nästa liv, snälla? Så jag kunde få slippa tänka. Varje dag tar vi emot den jättesmutsiga råvaran egoism i jätteportioner. Oblandat, som ett grundämne. Istället för att säga nej tack, jag går hellre hungrig, så äter vi upp den här portionen. Och det värsta är, att det smakar gott! Det smakar ju så underbart gott att ha det bra, eller hur? Tills man inser att det kanske inte är så roligt... Man inser att för att jag ska kunna ha det så här bra, så måste nån annan ha det lika dåligt. Det måste vara någon sorts balans i det hela. Jag kan tänka mig att det är som en slags gungbräda, det ena får inte väga över.
Jag vill inte vara med på det där! Jag vill inte trampa på andra för att själv komma uppåt! Det är inte rättvist..
Men, som en väldigt bra människa sade, man är inte mer än bara människa. Det är oerhört svårt att vara mer än människa. Man kan vara en bra människa, och man kan vara en dålig människa. Men man är fortfarande människa. Och det ligger i våran natur att använda andra levande varelser som trappsteg för att komma uppåt. Om du inte kan flyga, så vet jag inte om det finns någon annan väg.
Just därför hade jag tänkt lära mig att flyga
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar