Den dagen, den sorgen...

den här dagen har varit totalt meningslös. Det finns faktiskt sådana också. såna som man verkligen likagärna hade kunnat vara utan. Man kan säga att den här dagen inte innehöll någonting, inte något av värde. Inget bra hände, inget dåligt hände. Ingenting hände..
Fullkomligt trist dag alltså. man skulle kunna kalla den "dagen som inte fanns" eller något annat man har hört förut.

Inte för att jag inte har gjort någonting... för då hade det ju i alla fall varit något speciellt med den här dagen.
Nej, problemet är att det jag gjorde, det gör jag alla dagar. Jag går upp från sängen, jag duschar, jag äter, jag sminkar mig, jag tar moppen till skolan, jag går i skolan, jag slutar skolan, jag åker hem. Typ. Jag pratar med samma människor, vi säger samma saker, kanske något nytt, men det är så litet så det dränks i allt vardagligt.
Jag vill ha förändring!

Hallå där ute, kan du ge mig lite förändring eller??
Enda problemet med aatt anropa dig därute, är att du antagligen inte finns. För det finns ingen som läser min blogg, för jag har inte berättat om min blogg för någon. Förutom för Sandra, hon läser den, men ingen annan.
Jag tänker inte berätta om min blogg för någon annan. jag vill ha mina tankar för mig själv, jag vill inte att andra ska döma mig efter min blogg, definitivt inte... Kanske skaffar en publik blogg, vem vet? Där jag skriver om vad jag har gjort på dagen. Min oerhört intressanta dag, alltid!
nej men jag vet inte... eftersom ingen läser den här bloggen förutom jag (och sandra ibland) så är det ju som en dagbok. En gammal sak jag kan plocka fram om tio år och sitta och oja mig "oj hjälp, tänkte jag såhär när jag var 15?" "Nejmen vad deprimerande jag var!" och "Jag kommer ihåg den där tiden, man trodde ju verkligen att man var nåt".
Jaa ungefär så kan jag tänka mig att det låter då.

jaja, ha det bra (säger jag rakt ut i luften)
//Carolina