Ansikten

Tänk dig. Hur många ansikten ser vi varje dag igentligen? Hur många ansikten ser vi, som vi aldrig sett förut? Eller som vi kanske har glömt att vi någonsin har sett?
Ansikten kan vara så otroligt olika. Vissa kan vara som sten, hårda utanpå och hårda inuti, och extremt svåra att komma innanför. Det är heller inte särskilt lönt att komma innanför dessa ansikten, för man måste bara fortsätta hacka när man kommer innanför, och allting ser ändå likadant ut.
Sedan finns det ansikten som är som gele. Det är lätt att komma in, lätt att ta sig runt och lätt att ta sig ut. Om man blir osäker på vägen finns det alltid en lätt väg ut, utan att ansiktet behöver bli sårat.
Det finns också en annan sorts ansikten. De ansiktena är som okokta ägg. De har ett väldigt hårt skal, som man måste ta i för att ta sig igenom, men när man väl har kommit igenom så har man verkligen kommit in i ansiktets riktiga jag. Man kan simma runt där i äggvitan och ha det bra. Men om man ändrar sig och inte vill ha någon kontakt med ansiktet något mer, så kan man ta sig ut ganska enkelt. Man kom ju in genom ett hål. Men då ska man tänka på att man kanske måste göra någonting så att hålet läks, eller täpps igen. För annars blir det så att man lämnar efter sig ett öppet sår, som aldrig kan läkas. Ägget står kvar och läcker, och till slut finns det inget innehåll kvar.

Det är i alla fall min teori. Vad är din?
//Carolina