Flykten är ett faktum

JAG HÅLLER PÅ ATT TAPPA KONTROLLEN.
Detta är inte bra. I'm losing it. Jag skriver på den här bloggen igen.
Den här bloggen har fått en stor jävla fet stämpel på sig. "DEPRIMERAD" står det på den stämpeln. Jag är för fan inte deprimerad! Nej. Bara lite smått ångestladdad.

Jag frågar mig själv ganska ofta vad mitt problem är. Varför är det så jävla svårt att låta folk komma nära? varför är det så svårt att visa folk vem jag är, egentligen? Som läget är nu, håller jag uppe en fasad. Gud vad jag hatar dessa fasader! Men jag kan min fasad. Utan min fasad är jag ju bara jag, och då kan det hända jobbiga saker. Prylarna som finns i mig kan sluta fungera. Fasaden skyddar åtminstonde lite. Men jag vill inte vara en fasad! Jag vill vara den som jag var förut!

Hur kunde det gå så fel?